Isabelle In England

Sunday

Vaknade 9.20, kokade två ägg och en macka, sminkade mig snabbt, tog på mig och stack ut till Tony som hämtade mig 9.40.

Då åkte vi till Coldharbour för att gå till kyrkan där. Tony är 'the Vicar' i Coldharbour och 'the Rector' i Abinger, så idag var vi där och Tony ropade mitt namn och bad mig att ställa mig upp och så berättade han för alla att jag var volontär där och skulle vara med dem i 10 månader, så de fick gärna komma och prata med mig! Sedan började gudstjänsten och vi sjöng och var med i första bönen, sedan stack jag och alla barnen ner för att ha söndagsskola.

Jane Newsberry - som hade babysången i torsdags - hade hand om det idag, men Helen Simkins - som jag träffade i Juli - var också där och hjälpte till. Jane hade gjort en liten 'bok' på tre sidor om Job:

Job (engelskt, vet inte vad det är på svenska)

En man med 7 söner och tre döttrar som hade allt.. Han hade massa djur och ett stort hus och 10 barn. En gång fick han prickar över hela sig och ett regnmoln som bara regnade öger honom och hans hus gick sönder och alla hans djur dog och så sade hans vänner: Du måste vara arg och ledsen nu när du inte har något kvar, men det var han inte. Han log ändå och sade att han må ha misst allting, men Gud älskar honom inte mindre för det! När Gud såg detta, så tänkte han att den här mannen är verkligen en god man, så då fick Job tillbaka allting igen! :)

Efter söndagsskolan tog vi nattvarden och sedan visade barnen upp det som de hade gjort. En äldre dam kom fram till mig efteråt och började prata svenska med mig. Åh va konstigt det kändes! Hon hade bott i Stockholm i 8 år, men hon hade inte pratat Svenska på väldigt länge, så det var så rligt för henne att prata med mig - och jag kände detsamma, även om det kändes väldigt konstigt.. Faktiskt, så började jag det här inlägget idag med att skriva på engelska, för det kändes mest naturligt, men sedan kom jag på mig själv :)

Vi gick över till gamla prästgården - som för tre år sedan tillbaka byggdes om till ett vanligt hus - där en barnfamilj nu bor. Det bjöds på juice och vitt och rött vin, men jag tog juice. De hade även bakat massor av vegetariska matkakor och snittar, men det var mjölkprodukter i de flesta, men jag smakade på någon sparris-hollandaise sak. Den var inte så god, det var för mycket sås, men jag log och såg ut att njuta ändå! :) Det var fullt hus, vi var unfefär 30 vuxna plus ungefär 7 barn, varav en kille blev byxlös senade.. Sandra och hennes man (minns inte vad han heter) skulle lämna Coldharbour för att flytta till Dorking och det var även en mycket gammal dam som skulle flytta till sin dotter ungefär en timme därifrån, så det var ett litet avsked för dem där, men alla var så glada att jag hade kommit dit!

Sedan åkte jag och Helen hem till henne för att äta lunch som hennes mamma hade lagat. Åh va gott det var!!!

bla bla bla... + Debbie's tea...

Strax innan 5 kom jag hem, sprang på toa och sedan kom Caroline och Will och hämtade mig för att åka till Guildford och bowla med Frazer, Rosie, Sally, Lucy, Aimee, Ben och Will. Vi bowlade i en timme, första ronsan var vi seriösa, men andra körde vi bara med konstiga regler. Sedan körde vi racerbil i en sådan där automat.

Vi hade jätteroligt!

När jag kom hem fick jag ett sms från Helen som löd:

Hi Isabelle

It was lovely to spend today with you - I think the children and families in Coldharbour and Abinger are very lucky to have you with us.

Have a good time in London on your course and I look forward to seeing you on 21st Sep at St James Café for a catch up.

If there's anything I can do in the meantime please shout!!

Kind regards

Helen

Började gråta när jag fick det. Det är sådant man vill höra när man har gjort bra ifrån sig, man vill höra allt gott man gör, för det får en att vilja det ännu mer! :D Jag är så himla lycklig att jag har kommit hit!!! :D

Kokate morötter och potatis och mosade det tillsammans med lite salt och vitlökskrydda och tog några salladsblad och en tomat till - supergott! :D

Seb kom förbi en stund också på kvällen och sade förlåt för igår, men det fanns inget för honom att säga förlåt för.. Engelsmän är FÖR snälla asså! :)